Om Alice
	Kreativt
	Klotterplank
	Växter
	Katterna
	Träning
	Livet
	Blogg
	Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skrivet

 

 

 

flyktig tanke blir till

i ord på vitt papper

i tidningsmarginal

på servett

via rasslande tangenter

hastigt nedklottrad

synliggjord

är den plötsligt verklig

 

 

 

 

 

 

du tror att du känner mig

kanske har du rätt

vet du något om mig

?

har du skrattat så tårarna rinner

åt ingenting

tills magen krampar

?

höll du min hand då

när det var som värst

när nästan ingen fanns nära

?

har du tagit en kopp kaffe 60/40

pratat allvar

där leenden blivit till gråt

till skratt

till svar

till påtår

till förlåt

?

du tror att du känner mig

kanske har du rätt

annars har du fortfarande chansen

 

 

 

 

 

Krigsveteraner

 

När jag ser in i deras ögon finns ingen botten. Allt jag säger nickar de åt, de skrattar åt fel saker och jag låter dem göra det för jag vet att de vet. De anstränger sig inte för att förstå, inget krystat ligger i deras ordval eller nickar när jag talar. Möten som betyder allt. Skyddet mot de snabba ögonkasten, glättiga tonfallen rädsloskuggor som skymtar mikrosekunden före leendet med alla tänder. Nervöst skratt.

De står bara där, eller sitter, med en kopp kaffe som inte tar slut förrän vi är färdiga. Med ord som inte slukas upp av pinsam tystnad. Med en dunk i ryggen i precis rätt tid. Och med det förlösande asgarvet som kan få glädjen i magen att suga till, men vänta, pratade vi inte om någonting smärtsamt? Även där finns humor, absurditeter och glädje, på sitt sätt.

Allt är inte så förbannat känsligt helt enkelt. Man behöver ju inte bemöta på rätt sätt, enligt regelboken, bara man möter på något sätt och helst på SITT sätt. Det är ok.

 

 

 

 

Inuti huvudet
Bakom luggen av tjurighet
Blänker "draåthelveteerajävlar" till
Leendet växer
Blir till skratt
Och tårar som frusit innan de når marken
Landar mjukt i snön
Upphör att existera
Erkända till sist

Inuti tumvantarna
Fuckyoufingrar som inte syns
Och med rak rygg går hon

Foton

    

   

           Bildspel Vår, klicka här!

 

 

     

         

          Bildspel Natur, klicka här!

 

       

Story of the beast  

 

Med dig är jag inte ensam. Du finns med mig när jag sover, när jag äter, när jag går i skogen och när telefonen ringer. När jag inte svarar. Andedräkten som ständigt snuddar vid min hud, din hand som stryker bort skrattårar i ögonvrån när vi tittar på Scrubs, fjärde säsongen som är galnast.

Du vet allt om mig, det jag inte har sagt till någon annan nickar du åt. Förståelse och förlåtelse. Respekt för den jag faktiskt är, långt bakom putsade fasader, där ord som tänks är viktigare än de som sägs högt.

Ibland är du med när jag målar. Du betraktar duken och färgerna som skapar en bild av min insida. Tystnaden vilsam. Hade du målat en bild av mitt inre hade den varit identisk. Du känner mig. Du vet hur jag drar penseln och vilka färger jag väljer. My sister in arms.

Vi kramas inte så ofta, istället stryker du mig över armen eller pillar lite i mitt hår. Tröstar och uppmuntrar. Nära. Jag älskar dig, men ibland gör jag dig illa. Jag har slagit dig, fast det inte var meningen från början. Sen efteråt grät jag och lovade att det aldrig skulle hända igen. Dina ögon, tomma, djupa som skogssjöar och lika svarta var en hålögd bild av smärtan jag orsakat dig. Vanmakten fick mig att göra om det, trots löftet, och för varje gång hatade jag mig själv mer och mer. Dina sår blev mina sår. Min sorg blev din sorg. Någonstans en väg ut. Du förlät mig. Du förstod.

Våra händer på tangentbordet. Vi skapar, författar och vi skrattar högt åt våra egna skämt. Jag ler in i skärmen och du ler tillbaka. Det knackar på dörren.
"Vad gör du? Du skrattar så?"
"Ingenting, jag skriver bara."
Han lägger armarna om våra axlar och föser ut oss mot köket.
"Jag har gjort pasta åt dig."

 

 

 

 

Handarbetat lite...det blev en kanin och en filur. Det lutar åt att filuren är en philur och får heta Dr Phil. Kaninen fick namnet Hutlöst Söt Kanin och bor nu hos Elsa.

 

         

 

                         

Uppdaterad 2010-05-21

Alice Jansson © 2010

Alla bilder är tagna av mig om inget annat anges och får inte kopieras eller användas utan mitt tillstånd. Texter får citeras om källan uppges.